2015–07–02

På tisdagen under Almedalsveckan intervjuades Maria Johansson, ordförande för Lika Unika, av Peter Andersson, opinionsbildare, Lika Unika. Här är en utskrift av intervjun.

1. Som nyvald ordförande för Lika unika: Har du hunnit formulera någon vision för ditt arbete med federationen? Vilken eller vilka frågor är de viktigaste att arbeta med?

Maria: Perspektivet att vi är en del av den mänskliga mångfalden, funktionshinder ska synliggöras och undanröjas där de hör hemma – inom respektive politikområde. Det handlar om mänskliga rättigheter, det handlar om att förverkliga FNs konvention och att det är ett allmänintresse och inget särintresse att personer med funktionsnedsättning kan vara delaktiga.

2. Många som precis som du har ett stort engagemang för MR för pers med funktionsnedsättning upplever tyvärr att det är något som i den politiska debatten kan liknas vid ?STENDÖTT? ? Det har inte minst du själv pekat på inför den debatt som hålls i eftermiddag och som anordnas av Föräldrakraft. Delar du den analysen och ser du några ?smarta vägar för att bryta den politiska tystnaden? Eller finns det ljus i mörkret?

Maria: Ja det är stendött, det krävs krafttag för att åstadkomma förändring. Samtidigt – jag kan skönja en förändring bort från den eviga ljumma konsensusen som förlamar. Jag upplever att det blivit ok att ifrågasätta bland annat tillgänglighet och assistans på ett helt annat sätt än tidigare, att sätta pengar på rätten att vara den man är. 

Samtidigt upplever jag att fler utanför funktionshinderpolitiken och funktionshinderrörelsen får upp ögonen och börjar engagera sig i att förändra. Så kanske börjar vi närma oss mer konflikt och därmed debatt och synliggörande.

3. Du har en lång erfarenhet från inte minst din tid i DHR. Är det något du tycker att du vill ta med dig till Lika unika när det gäller hur organsationen jobbar?

Maria: Jag är svag för aktioner och jag tror på att göra oväntade saker i oväntade sammanhang i oväntade allianser.

4. Utifrån upplevs kanske inte funktionshinderrörelsen som en samlad och kraftfull enhet som gemensamt driver på för sina medlemmarnas frågor: Vilka styrkor och svagheter men inte minst möjligheter ser du i rörelsen idag?

Maria: För att nå ut gemensamt bör vi oftare än i dag försöka hålla oss på en gemensam övergripande nivå. För att ha en chans att förändra detaljerna måste vi förändra synsätt och perspektiv, det ska vi göra tillsammans oavsett funktionsnedsättning.

5. Och till sist: Om du får drömma fritt . Var är Lika Unika om fem år? Vad har vi uppnått , politiskt / organisatoriskt.,

Maria: Den självklara och starka rösten för mänskliga rättigheter utifrån ett funktionshinderperspektiv. Vi som arbetar för förändring arbetar ju samtidigt för att avveckla oss själva. Jag tror inte vi har nått dit att Lika Unika inte längre behövs om fem år, men jag hoppas vi tagit viktiga steg på vägen.