Det är två saker jag undrar över.

Jag undrar vilken slags förändring du som förespråkar Nyamko vill se?
Och, jag undrar var den sakpolitiska stoltheten finns över alla de hinder för människors frihet som Ullenhag rev ned som vår minister?

Jag följer diskussionerna, läser kommentarerna och tycker mig ibland befinna mig i en parallell verklighet.

Jag vill också ha förändring. Jag är trött på utspelspolitiken, jag är trött på att behöva oroa mig för vad mitt parti ska hitta på i dag så som det varit under flera år nu. Jag är trött på att behöva förklara för undrande vänner, bekanta och samarbetspartners att nej, det var nog inte riktigt så det menades. Jag längtar efter en sammanhållen berättelse, jag längtar efter att vi oavsett vilken fråga eller vilken situation Sverige och Liberalerna ställs inför ska bottna i vår ideologiska kärna, inte i vad som verkar mest strategiskt smart att säga just i dag för att få flest röster i morgon, utan i ett svar vi kan stå för också i framtiden och med vår heder i behåll.

Du som säger dig längta efter förändring och samtidigt ser Nyamko som din kandidat, vilken förändring är det du vill se? Uppenbarligen inte samma förändring som jag. För det är allmänt känt att Nyamko lärt sig av just denna utspelsstrategis fader som tidigare var verksam inom partiet och hon har dessutom under kampanjen vid flera tillfällen visat att hon håller fast vid den strategin, strategin med testballonger. Så, vilken förändring är det du vill se till skillnad från den jag efterfrågar om att slippa de snabba utspelen? Att vi ska fokusera på vår egen politik och våra visioner istället på andra partiers? Bra, det är precis vad Erik, tillsammans med en sammanhållen och värderingsstyrd berättelse står för, så vill du slippa utspel och ha tydligt ideologiskt förankrade visioner är han rätt person.

Men, är det så att du efterfrågar förändring som innebär att gå åt höger, ja då är Nyamko rätt för dig. Vill du släppa vår hundraåriga tradition av att hålla rent åt både höger och vänster, vill du släppa vår viktiga position i mitten – då är hon din kandidat. Men tala klarspråk om vilken förändring du vill se – oavsett vem av de två som väljs så kommer förändringar ske, frågan är vilka förändringar.

De lagändringar Erik under sina år som minister drev igenom har jag och andra berättat om på flera håll. Om du missat får du gärna höra av dig så ska jag se till att du får del av artiklar och inlägg. Det handlar om socialliberal politik där vårt parti genom hans kunskap och engagemang, trots motstånd från både vänster och höger, lyckats driva på för jämställdhet, jämlikhet och icke-diskriminering. Reformer att vara stolt över och ett arbete jag önskar vi på fredag röstar för ska fortsätta. Erik har visat vad han förmår och Sverige behöver mer av Erik och Liberalerna behöver en partiledare som tar den socialliberala utmaningen och uppmaningen om att alla ska ges chansen att bli sitt bästa jag på allvar, vilket han många gånger om redan bevisat att han gör.