Mitt Sverige är årstidernas och naturens. Det är syrenernas, de ljusa midsommarnätternas och augustikvällarna med månsken och kräftor. Det är Den blomstertid nu kommer parallellt med nya traditioner från andra kulturer. Det är Dalarna och det genuina nästan trolska en sommarnatt vid Siljan hos vår egen dalkulla. Det är vidderna på Österlen och långa dagar med bästa vännerna på de vidsträckta sandstränderna. Det är barndomens somrar på Västkusten då jag med hisnande fart klättrade på ändan över klipporna och orädd simmande i det salta havet där jag är som allra friast. Det är uppväxten i vackra Norrköping med historien så påtagligt nära och samtidigt ambitioner om att ligga i framkant och vara nutida modern. Det är underbara Stockholm, mitt hem halva min livstid – men mångfald, gammalt, nytt, puls och oändlig skönhet.

Även om det finns mycket kvar att göra är jag stolt över att vi nått så långt som vi har när det gäller jämställdhet, mångfald, öppenhet. Jag är stolt över att vi, så få som vi ändå är, producerat så stora uppfinningar och att flera svenska företag likväl som artister blivit världskända. Jag är stolt över den svenska modellen. Jag som tillbringat mycket tid på sjukhus genom min uppväxt är oändligt tacksam att det var här och i vår tid jag föddes.

Samtidigt – i morgon – tar jag upp kampen igen, för ett Sverige där vi på riktigt utgår från allas lika värde och rättigheter. För mitt i allt detta som är mitt och ditt och allas vårt Sverige och som jag är så stolt över gråter mitt hjärta över tillbakagången inom vissa områden  Samtidigt som jag sjunger nationalsången vittnar politiska beslut och värderingsförskjutningar om att jag som person med funktionsnedsättning inte räknas fullt ut. Det är främst två områden där detta tydliggörs – jag tänker på synen på tillgänglighet och hur vi ska utforma det gemensamma och  jag tänker på synen på personlig assistans. Jag vill något annat, jag vill något mer, jag vet att vi som är Sverige kan bättre. Därför har min sång ett stråk av vemod och stoltheten kompletteras av uppmaning till fortsatt kamp.