Varför bestämde jag mig för att vara med i årets omgång av #blogg100?
Varför? Hur ska jag få till detta?

Hela morgonen har tankarna kretsat kring vad dagens inlägg ska handla om men alla idéer förkastats.
– Det ämnet skulle jag kunna skriva om, men – då borde jag göra en massa research och det har jag inte tid med nu.
– Jag skulle kunna skriva om det – men är det intressant för någon annan än för mig?
…och så vidare.

Och sedan är det ytterligare 99 som ska till… 

Samtidigt vet jag att när jag väl är inne i bloggande så blir bloggen en naturlig plats för intryck, upplevelser, händelser och inte minst för åsikter som måste uttryckas, för allt det som hela tiden kantar och utgör livet.

Jag har i alla fall kommit så långt att jag bestämt mig för att inte ha något specifikt tema, vare sig för själva bloggutmaningen eller för min nystartade bloggplats.

För vilket skulle det vara?
En MR-blogg?
En mångfaldsblogg?
En funktionshinderpolitisk blogg?
En feministisk blogg?
En socialliberal blogg?
En EU-blogg?
En blogg om Design för alla?
En tillgänglighetsblogg?
En hållbarhetsblogg?
En blogg om påverkansarbete?
En blogg om kommunikation?
En blogg om sociala medier?
En blogg om matlagning?
En blogg om katter?
En blogg om böcker/film/teater?
En blogg om inredning?
En modeblogg?

Nej – för mig är ingen människa vare sig en ö eller indelad i olika ämnen och kategorier utan vi är alla en produkt av det som omger oss, det vi möter genom livet och de val vi gör. Jag är ju alla dessa delar och så många fler. Så den här nya bloggen mariajohansonblog.wordpress.com kommer återspegla allt detta.

Därmed konstaterar jag att första inlägget får vara avklarat. Inget som går till historien, inget som kommer spridas och delas. Men nog så viktigt – jag är igång och kan släppa prestationsångesten – det är good enough – för att istället njuta av denna första vårlördag den 1 mars 2014.