EU har inneburit en viktig möjlighet att driva på i frågor om mänskliga rättigheter och vi har i Sverige just EU som pådrivare när det gäller exempelvis tillgänglighet att tacka för en hel del. Vi hade exempelvis haft lag om handikappanpassad kollektivtrafik sedan -79 men det var först i och med Bussdirektivet 2001 som vi i Sverige började installera ramp på bussarna, när EU sa att det skulle göras.

Det finns samtidigt så oerhört mycket kvar att göra funktionshinderpolitiskt i Europa för att synliggöra och tillförsäkra lika rättigheter: Mer än en miljon EU-medborgare med funktionsnedsättning lever fortfarande på institution, och den siffran ökar. Hatbrotten ökar, bland annat i Storbritannien.

De strömningar vi ser i hela Europa med rädsla för det som är annorlunda drabbar alla diskrimineringsgrunder – inklusive personer med funktionsnedsättning. Den mörka historia vi delar inom Europa är också historien om sortering och utrotning av personer utifrån funktionsförmåga.

Samtidigt innebär som sagt EU en fantastisk möjlighet att påverka allt detta och att förändra och det vill jag vara med och bidra till.

Vill du se en europaparlamentariker som är feminist, idealist, socialliberal? Som brinner för mänskliga rättigheter och att allas lika värde ska avspeglas i praktisk politik? Som har arbetat funktionshinderpolitiskt på nationell nivå i mer än tio år?
Kryssa mig!