Efter att regeringen på väg in till sina 112 senaste veckosammanträden välkomnats av Torsdagsaktionen undrar jag om de i morse tyckte det var tomt – eller skönt – att inte som de blivit vana vid mötas av aktivister med flygblad?
Torsdagsaktionen inleddes torsdagen den 1 december 2011. Regeringen hade då haft ett år och två veckor på sig att bereda remissyttrandena över Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering (Ds 2010:20). DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder tyckte det var dags att något hände, tyckte det var dags att påminna regeringen så frågan inte glömdes bort. Därför påbörjades inför internationella funktionshinderdagen 2011 ”operation droppen som urholkar stenen”. Torsdagsaktionen har inför veckans sammanträde – till statsråd och anställda på väg in till regeringskansliet – delat ut flygblad som hela tiden uppdaterats – med antal dagar det just denna torsdag gått sedan remisstiden gick ut den 19 november 2010.
Torsdagsaktionens krav var att ett förslag utifrån Ytterbergs Bortom fagert tal skulle läggas. Frågan skulle inte ännu en gång, efter två decennier, flera utredningar som kommit fram till att även Sverige borde utöka diskrimineringsskyddet till att omfatta också bristande tillgänglighet, tio år av marscher för tillgänglighet runt om i landet – se fantastiska bilder tagna av Lars Lindberg, och trots vackra ord från i stor sett alla partier, lämnas utan uppmärksamhet och falla i glömska.
Jag var med från början, dock inte fullt ut till slutet. I början var vi två-tre personer på plats på torsdagsmorgnarna. Efter tre månader utvidgades aktionen och allt fler förbund inom främst funktionshinderrörelsen ställde sig bakom. Till slut utgjordes Torsdagsaktionen av 21 organisationer. Vi fick ibland – främst inledningsvis – höra att det inte var någon idé, att vi gjorde bort oss, Neuroförbundets förbundsordförande Lise Lidbäck skrev om bland annat detta i ett blogginlägg när förslaget tillkännagivits.
Att ge upp och inte fullfölja, var det aldrig tal om. Närhelst och varhelst regeringen sammanträtt så har Torsdagsaktionen funnits på plats, också när mötena under Politikerveckan i Almedalen flyttas till Visby.
Våren 2013 anordnades – då det för första gången på tio år inte skulle genomföras några Marscher för tillgänglighet – Torsdagsaktionen XL – med en gigantisk uppslutning utanför Rosenbad denna strålande försommarmorgon.
I augusti övergick, just en torsdag, tresiffrigt till fyrsiffrigt, denna gång samlades också hundratals torsdagsaktivister – svartklädda och med ryggarna mot Rosenbad. Videoreportage från Torsdagsaktionen 1000 dagar, av Neuroförbundet, finns här. Lars Epstein skrev om Sorgklädda demonstranter utanför Rosenbad.
I september kom ett första genombrott då regeringen tillkännagav att det för första gången fanns en enighet om att lägga fram en proposition. När ansvarigt statsråd Erik Ullenhag tillkännagav detta kallade han det en delseger för Torsdagsaktionen.
I måndags var det så dags och Ullenhag kallade till presskonferens och bjöd in Torsdagsaktionen till möte på departementet.
Nu ligger inte frågan längre hos regeringen och i morse var det alltså första gången som regeringen, efter 112 sammanträden som bevakats av Torsdagsaktionen, inte fick några blå flygblad med sig in.
Jag tänker på alla dessa morgnar utanför Rosenbad, på gemenskap i kampen och kylan (det är ett riktigt blåshål där), på de som återkommit torsdag efter torsdag och på de som kommit då och då när det fungerat. På alla som twittrat, skrivit insändare, gillat och spridit på Facebook. Jag tänker på Agnetha Vikenger som troget kom och stod med mig redan innan RBU anslutit sig. Jag tänker på medlemmar från alla olika förbund som gjort resor från andra delar av landet för att vara med. Jag tänker på ”kamp”hunden Molly. Jag tänker på morgonen med minus 18 grader då vi hade med oss en statstjänsteman på studiebesök från Australien. Tack alla!
Det blev ett ställningstagande för att tillgänglighet är en rättighet, även om det satt långt inne och Erik Ullenhag och hans medarbetar fick kämpa rejält, det ska vi vara stolta över och se som en framgång.
Samtidigt – förslaget har brister, framför allt undantaget för företag med färre än tio anställda. Därför inleds från och med tisdag den 18 mars Tisdagsaktionen utanför Riksdagen där ärendet nu kommer behandlas under våren. Jag ingår inte längre i arbetsgruppen – och måste erkänna att det är rätt skönt att inte längre vara den som ansvarar för att ta med flygbladen – men jag kommer självklart stötta Tisdagsaktionen och försöka finnas med utanför Riksdagen.
mariajohanssonblog 
Kommentera